Linjeman.blogg.se

Hejhej!

Mycket på gång nu och jag sitter här och funderar mer än nånsin! Har haft tankar på att flytta till kanade de senaste 2 månaderna, och nu känns allt så verkligt.. Även om jag inte är helt 100% på att jag kommer åka iväg.

Jag har inte heller velat prata allt för mycket om det (förutom med de jag känner närmast) just för att folk gärna tar saker för givet eller utgår från sina egna tolkningar. Men nu är det som sagt.... NÄRA på ett beslut! väldigt nära! Och vill jag åka i mars/april som jag själv känner är bäst, så måste jag börja bestämma mig nu.

Fick mail från "BC Hockey" för några dagar sedan efter att jag frågat om det finns möjlighet att döma hockey för dom under nästa säsong. (BC Hockey, BC - är staten som vancouver ligger i british columbias distrikt) ungefär som Hälsingland och Västernorrland. Och svaret var ungefär "Vad kul att du är intresserad av att arbeta för oss! Självklart får du möjligheten så länge du genomför den officiella domarkursen och håller den standard som krävs för nivåerna". Vilket jag tror att jag kommer göra utan några större problem.

Utöver hockeydömningen så kommer jag att ha ett annat jobb på sidan av under hela året jag är där. Ska försöka hitta något (med lite forskning insett att det faktiskt är möjligt) som har med NHL laget Vancouver Canucks att göra. Men ändå i värsta fall så kommer det bli att man får arbeta på något café eller McDonalds. Vilket inte är så himla dåligt egentligen!

Men hur fasiken bestämmer man en sån sak? Lämna sitt liv här, åka till andra sidan jorden, och börja på ett nytt liv där. Kanske ska man köra på den där killens teori i filmen "Limitless", när han står där i trapphuset med pillret han inte vet vad det är.

"Here I am, with an unknown substans, I have no motivation, no money, and now my girlfriend left me. (Sväljer pillret). In the end, how much worst could it be?"..

Men grejen är att, även om det inte är ultimat här, så är det så himla tryggt och säkert. Man vet av alla hörn, man känner människorna här, man har sin släkt, sitt ursprung och resten av sitt liv här.

12 månader känns som en så fruktansvärt lång tid helt plötsligt. Varför? är det verkligen det?

1 år - 12 månader - 52 veckor - 365 dagar.... 365 dagar.. Det är väll ändå inte så många dagar?? Man kommer väl kunna skypa med folket här hemma, de kan läsa min blogg, kanske till och med familjen kommer och hälsar på?

Ärligt talat.. Jag är en feg jäkel.. Men om jag vill satsa på att döma hockey, hur ska jag nånsin kunna förlåta mig själv om 10 - 15 år då jag skulle kunna säga, "jag kunde få åka till Kanada och döma hockey, en tackade nej för att jag inte ville vara borta så länge".. OMG.. DET är inte okej! Och nu tänker säkert ni som läser att, men herregud det är bara tacka och åka ju!!

När ni säger så, det enda jag tänker på är avskedet på flygplatsen, hur säger man hejdå till familjen för ett helt år??? Men fasiken.. Det jag har upplevt av Kanada (är inte mycket) men det lilla jag såg var helt underbart!! Kanada är ett superbra land!

Tjappa!

Kom precis hem från Glysis där jag fick hoppa in lite halvt akut på en U11 match imorse.. Gjorde en fruktansvärd prestation men kan nog ändå säga att i slutändan så var alla nöjda, vilket var skönt det!

Hemvägen, vad säger man.. Är det på gång nu? Låter bilderna förklara!