Linjeman.blogg.se

Det är mörkt ute, och varmt. Jag sitter och funderar lite, faktiskt på morgondagen. Vad kommer att hända? Vad ska jag göra? Egentligen har jag rätt bra koll på vad som kommer och hända och vad jag kommer att göra, men jag är långt hemifrån och kanske lite osäker... Jag är faktiskt inte säker på varför jag funderar så mycket, men även om jag är långt hemifrån så mår jag bra, väldigt bra. Faktiskt mycket bättre än vad jag gjort många andra gånger.

Det kommer en sval vind som sveper förbi, och nu när jag tänker efter, så är det faktiskt som på film. Jag hör sirener ute på gatorna inte långt ifrån huset där jag är. Jag tänker lite på att staden jag är i bor det nästan 14 miljoner andra människor. Det skulle kunna betyda att det finns 7 miljoner par i staden. Men det är nog ganska omöjligt. Men av dessa 14 miljoner, finns det säkert en hel del människor som är kriminella, människor som precis råkat ut för någon olycka, och kanske bränder som precis har uppkommit och därav alla sirener.

När jag reser mig, och börjar kolla ut över staden från hustaket jag står på, så ser jag en speciell byggnad som nog de flesta vet vilken det är. En byggnad som representerar inte bara ett företag eller en stad, utan så mycket mer.























Jag ser Empire state building, och jag är i New York - USA.


Sen jag var 13 år så har jag varit i 13 olika länder.

*Norge
*Finland
*Danmark
*Italien
*Slovenien
*Spanien
*Andorra
*Frankrike
*Monaco
*USA
*Kanada
*Turkiet
*Egypten




I Egypten så praktiserade jag 2 veckor på en båt som dykassistent och snorkelinstruktör.
Det här var området vi bodde i. Uppe där svängde man in vänster så fanns det några hela hus.
Jag antar att de flesta som varit i Egypten har många soliga och härliga semsterbilder, inklusive mig. Men jag är också väldigt glad att jag fått se "den andra sidan" liksom. Den där äkta sidan utan skyddsstaket och stora pooler.

Lägenheten vi bodde i, baksidan var ett minfält på ca 400 meter. Därefter var det en militärbas, som låg en bit ut i öknen. Framsidan bestod av grusiga vägar och en del hundar. Några av dem hade bara tre ben.



Jag tror att även om det inte är roligt att se barn svälta på gatan, folk som skiter i andra för att kanske överleva en vecka till. Det kan vara nyttigt för vem som helst att se sånt, för att lära sig uppskatta det man har och det man får. Sen får vi självklart inte glömma att det man arbetat för att förtjäna, det är det minsta vi ska nöja oss med, just för att klara av att gå framåt.



Som sagt, jag kämpade för att få komma dit, för att lära mig och för att få
uppleva det jag gjorde, och mycket mer därtill. Därför är jag stolt över denna bild!





För ett par år sedan, så började jag åka snowboard. Jag älskade att vara i backen och åka. Hoppa i hopp och raila på räcken och rails. Känna hur adrenalinet pumpar i en liksom.. Och efter något år så bestämde jag mig för att bli så bra att jag skulle vara med på någon tävling.

Och faktiskt, så har jag åstakommit så mycket inom snowboardåkningen, att jag känner mig nöjd med det. Jag tror jag ska sälja alla snowboardprylar och fortsätta med någonting annat. Visst, jag blev långt ifrån proffs men, jag var med i 2 tävlingar under tiden jag åkte, och sedan så gjorde jag en resa utöver det vanliga med 2 kompisar från skolan.

Vi åkte till Andorra för att spela in film till vårt projektarbete i skolan. Och det var något utöver det vanliga, att få åka snowboard i pyreneérna.







Det finns tre viktiga saker som gör det möjligt att lyckas. Det är först och främst hopp. Hoppet ser till så att hur omöjligt det än är, så ger vi aldrig upp. Och hoppet ger vilja. Den vilja en människa har, kan vara det absolut starkaste verktyget för att komma till slutet av vägen, till platsen, saken eller vad nu kan vara, som gjort att man lyckas. Men båda dessa saker, är så svåra att kunna hantera utan förståelse. Förstår man inte varför så blir det så svårt att kunna fortsätta.

Det är värt att tänka på nästa gång ni vill någonstans, klara av någonting, eller bara åstakomma.